Det har alltid varit som ett stående skämt att jag har ADHD. Men eftersom jag jobbar inom socialtjänsten och ser personer som har det mycket värre än jag, har jag aldrig sett mig själv som en person med “problem”.
Jag har alltid kunnat kompensera mina utmaningar med olika strategier. Men det var när jag kom in i klimakteriet som min ADHD blev mer påtaglig. Eftersom nästan all forskning om ADHD har gjorts på män finns det inget bevis på att klimakteriet påverkar personer med diagnosen.
Men för mig var det tydligt.
Min utredning sammanföll med att jag började på en kaosartad arbetsplats. Jag hade då ett samtal med min chef som blivit utredd som vuxen. Vi kunde under samtalet konstatera att vi kände igen olika beteenden i varandra.
Så jag tog tag i det och började leta efter mottagningar där jag kunde få hjälp.
Det var viktigt för mig att göra utredningen direkt och att inte behöva stå och vänta i en lång kö. Därför föll valet på Modigo där jag fick hjälp redan inom ett par veckor.
I början handlade det mycket om ett inre arbete för mig. Jag behövde acceptera att jag numera har en diagnos.
Men efter några dagars tippning var det dags att börja tänka på nästa steg; att få hjälp med medicinsk behandling.
Modigo tipsade mig om ADHD Care där det var kort väntetid för att få träffa läkare och påbörja behandling. Att ADHD Care gör allt digitalt var också helt i min anda.
Det har varit en omtumlande tid i mitt liv men som tur är har jag en förstående sambo som stöttar mig genom den här resan.
Jag är glad över att det varit så lätt att få kontakt med läkaren. Jag vill ha snabba svar när jag undrar något och det har jag fått.
Under infasningsperioden med medicinen mådde jag illa och tappade matlusten och biverkningarna har inte försvunnit helt ännu, men nästan.
Behandlingen har gjort stor skillnad i mitt liv och är avgörande för mitt arbete där jag måste kunna koncentrera mig.
När jag påbörjade medicineringen var det kallt ute och jag har hållt mig inne under en period med biverkningar. Men nu skiner solen och jag ser fram emot att komma ut och träffa människor och bara må bra.
Det är en ny och härlig känsla för mig.
Läs mer
Känner du igen dig?
Dela gärna med dig av dina erfarenheter till andra. Det kan kanske kännas skönt att dela med sig samtidigt som man hjälper andra i samma situation. Alla kommentarer och historier publiceras anonymt.
Kommentarer
Kunde under ett samtal bara försvinna ”zooma ut” haft svårt med tråkiga grejer.
Känt behov av att det måste hända något. Svårt att sitta still utan att börja fjippra med fötterna. Glömmer bort saker, skall städa men sätter mig ner och börjar spela spel på paddan.
Får infall. Ja va kul nu ska jag börja måla. Köper en massa färger penslar staffli dukar betalar dyra kurser för att rätt som det är förlora intresset. För att sedan bli otroligt intresserad av fotografering. Köper dyra kameror mm. Det är ett intresse som vart kvar länge. Lätt för att ta på mig saker ” det kan jag fixa” mm mm mm
2022-09-17
Anonym
Jag har aldrig trott, jag har ADHD, eftersom jag aldrig varit utåtagerad, men det " gått in i stället", nu vet jag att jag har adhd, men ingen diagnos och är kvinna. Jag brukar gå in i väggen, eller haft deppressioner. Jag tycker det är svårt vara lagom. Jätte svårt faktiskt...det blir för mkt, eller för litet. Det jag är bra på är jag jätte- bra på, eller så är jag dålig på det...samt lite uppmärksamhetstörning, och att det alltid blir lite kaffe kvar i kaffe- koppen. Jag fick ett jobb, som tyvärr pga av lågkonjukturen, ej blev förlängt, då jag faktiskt jobbade med adhd- personer, och då kände jag mig hemma, med massor av positiv feedback, men min adhd är inte utåtsgerande, jag är tålorant, men jag har ingen diagnos, men visst kan fundera om hur livet sett ut annars..., många omstarter liksom..., finns mkt berätta, men visst kan man fundera om medicin kunde hjälpa? Jag är inte virrig, men folk tror nog det, pga det kan verka så för utåmstående. Men verkar svårt få diagnos i min ålder.
...
2023-04-12
Anonym