Vilka symtom får flickor vid ADHD?

I den här artikeln besvarar Kristina Edholm, legitimerad psykolog och STP-psykolog inom klinisk barn- och ungdomspsykologi, på vad flickor får för symtom och vad man ska kolla efter för att upptäcka dem i tid.

ADHD hos flickor upptäcks inte i lika stor utsträckning som hos pojkar. Men många tror att diagnosen är lika vanlig hos båda könen. Vad är det som gör att det är svårare att upptäcka ADHD hos flickor?

Har pojkar och flickor olika symtom?

“Symtomen är desamma, men de kan ta olika uttryck. Ofta är flickor mindre störande för omgivningen och har uppmärksamhetssvårigheter istället för hyperaktivitet”, berättar Kristina.

Man kan säga att det finns tre olika former av ADHD som barnen bedöms efter i utredningen.

  1. Huvudsakligen ouppmärksam form
  2. Huvudsakligen Hyperaktiv-impulsiv form
  3. Kombinerad form

Både pojkar och flickor bedöms efter precis samma diagnoskriterier där läkare och psykolog bland annat undersöker uppmärksamhet och hyperaktivitet. Men det som kan skilja sig är hur symtomen uttrycker sig.

“Flickors hyperaktivitet kan vara mer subtil och inte lika synlig. Hos dem kan det handla mer om en inre rastlöshet. De pillar i de fallen på saker i stället för att springa runt. De kan också vara supersociala och pratar för mycket och de kan vara gränslösa”, säger Kristina.

Ofta är funktionsnedsättningen värre för flickor. Trots det diagnostiseras de senare och i mindre utsträckning än pojkar.

“En förklaring kan vara att flickor kämpar hårdare för att dölja sina svårigheter och de är också bra på att göra det”.

Hur upptäcker jag symtomen och när ska jag söka hjälp?

Eftersom flickor kan vara bra på att dölja sina svårigheter, kan det vara knepigt att veta om och när du ska söka hjälp.

Föräldrar upptäcker många gånger tidigt att deras flicka har svårigheter. Det kan handla om starka känslor, utbrott, svårigheter med mat, sömn eller kompisar.

“Om du misstänker att flickan har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ska du lyssna på din magkänsla och söka vård direkt så att din dotter får hjälp tidigt”, säger Kristina.

Problem i skolan kan vara ett tecken på ADHD. Det är när de börjar skolan som kraven ökar både kunskapsmässigt och socialt. De kan ha svårt att koncentrera sig på lektionerna och svårigheter i kompisrelationerna.

“Barn med ADHD är ofta sociala och roliga. Det kan se ut som att flickan har kompisar, men man behöver undersöka hur kvalitén är i relationen. Det kan vara svårt för flickan att hänga med i lekarna, vilket tar mycket energi och kan leda till att hon blir trött och får utbrott hemma i stället”, berättar Kristina.

En annan varningssignal är att flickans begåvning inte stämmer överens med de betyg hon får. Om hon egentligen har kapacitet att få högre betyg än vad hon får, kan det också vara ett tecken på neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och du kan behöva söka vård för henne.

Viktigt att inte jämföra flickor med pojkar

Pojkar utvecklas ofta senare än flickor och därför ska man inte jämföra mognadsgraden med jämnåriga pojkar.

“Man får titta på hur jämnåriga flickor fungerar och jämföra med dem, annars kan det bli missvisande“, säger Kristina.

Även på utredningen ska man använda sig av skattningsskalor och test där man tar hänsyn till kön och inte bara ålder. Flickor kan vara bra på att maskera och kompensera sina svårigheter och därför ska man inte stirra sig blind på skattningsskalor och resultat.

“Det kan se ut på ytan som att flickan fungerar bra, men det är svårt att se hur mycket hon faktiskt kämpar eller hur dåligt hon mår”, säger Kristina. ‘

Nästan all forskning om ADHD är gjord på pojkar och därför är test och skattningsskalor formade efter dem.

Något som till exempel kan vara lurigt är att enligt diagnoskriterierna
som finns måste symtom synas innan barnet är 12 år. Men flickors svårigheter är som störst i högstadiet och därför finns det en risk att man missar dem.

“ADHD-diagnoser ökar hos flickor, vilket talar för att flickor blivit underdiagnostiserade. Ofta söker föräldrar hjälp för sina flickor men de får inte alltid rätt diagnos. I stället tolkas deras svårigheter ofta som psykisk ohälsa och man får därför inte den hjälp man behöver”, säger Kristina.

Hur kan jag stötta min dotter med ADHD?

Om din dotter har fått en ADHD-diagnos är det viktigt att du berättar för henne att det inte är hennes fel. Att du finns nära till hands, pratar med henne och är uppmärksam på signaler.

“Prata med henne om hennes styrkor. Förmedla hopp. Få henne att känna att du vill hjälpa henne och att ni kämpar tillsammans”, säger Kristina

ADHD handlar inte om att man är dum och inte vet vad man borde göra. Det handlar om att man inte lyckas få till det och då hjälper inte tjat och tillsägelser.

Man behöver prata lugnt, ha ett lågaffektivt bemötande och man måste försöka ha tålamod.

“Som förälder kan du läsa på om ADHD, antingen själv eller tillsammans med barnet, för att öka dina kunskaper. Med ökad kunskap kommer du och din dotter få ökad förståelse och tillsammans kan ni göra anpassningar därefter”

Sammanfattning

Flickor och pojkar har egentligen samma symtom men de ter sig på olika sätt. Därför kan det vara svårare att upptäcka ADHD hos flickor.

Här är 5 anledningar till att flickors ADHD inte upptäcks i samma utsträckning.

  1. Ofta är flickor mindre störande för omgivningen och har uppmärksamhetssvårigheter istället för hyperaktivitet.
  2. Flickors hyperaktivitet kan vara mer subtil och inte lika synlig. Hos flickor kan det handla om en inre rastlöshet som inte märks på samma sätt.
  3. Enligt diagnoskriterierna måste symtom finnas innan barnet är 12 år. Men flickors svårigheter är som störst i högstadiet och därför finns det en risk att man missar dem.
  4. Flickor är ofta bättre än pojkar på att maskera och kompensera sina svårigheter, därför kan man lättare missa deras symtom.
  5. Ofta söker föräldrar hjälp för sina flickor men de kanske inte får rätt diagnos. I stället tolkas deras svårigheter ofta som psykisk ohälsa

Granskad av

Kristina, legitimerad psykolog

Kristina är leg. psykolog och under specialistutbildning inom klinisk barn- och ungdomspsykologi. Kristina har lång erfarenhet av utredning och behandling av barn och unga och har tidigare arbetat som psykolog inom förskola, skola, MVC/BVC och BUP.

Gillade du artikeln? I vårt nyhetsbrev får du fler hjälpsamma tips och uppdateringar kring neuropsykiatri. Varmt välkommen att prenumerera.

Genom att prenumerera på nyhetsbrevet godkänner jag att ni hanterar mina uppgifter enligt vår personuppgiftspolicy

Tillbaka till alla artiklar