Myter om ADHD

Myt 1: ADHD är en modefluga som alla har en släng av

Många kan känna igen sig i symtom som är förenliga med ADHD såsom koncentrationssvårigheter, svårt att komma igång med uppgifter samt rastlöshet. Men det krävs mer än så för att uppfylla kriterierna för en ADHD-diagnos.

Under en utredning går psykolog och läkare noggrant igenom symtom, sjukdomshistoria och hur patienten påverkas av de eventuella symtomen.

Det är först när läkare och psykolog säkerställt att patienten uppfyller alla kriterier som de kan bedöma att patienten uppfyller en ADHD-diagnos.

Alla har alltså inte en släng av ADHD och det är inte heller någon fluga. Man har sedan 30-talet identifierat dessa svårigheter även om diagnosen initialt benämndes MBD (Minimal Brain Dysfunction)

Myt 2: Personer med ADHD är osmarta

Alla människor är olika. Förmågor, intelligens och kännetecken varierar från person till person. Det är samma sak för människor med diagnos, som för människor utan.

Det finns inget som tyder på att personer med ADHD skulle vara osmarta.

Tvärtom träffar vi många med ADHD som har en hög intellektuell förmåga. Det kan ibland göra att deras ADHD-problematik inte framkommer eftersom de kompenserar sina svårigheter med sin höga intelligens.

Myt 3: Alla med ADHD är hyperaktiva

ADHD kan bestå av så många som 18 symtom, men för att uppfylla en diagnos behöver man inte uppfylla alla symtomen.

Många har problem med hyperaktivitet och rastlöshet. Men det är också många som har större svårigheter med uppmärksamhet och bristande koncentration.

Symtomen skiljer sig alltså åt vilket innebär att man inte kan generalisera hur människor med ADHD är.

Myt 4: ADHD är överdiagnostiserat

Forskning har visat att det inte finns en ökning av ADHD.

Men anledningen att fler får diagnosen är troligtvis att man vetat för lite om ADHD fram tills nu. Därför finns det många som har ADHD men som inte genomgått utredning och därmed inte fått en diagnos.

Många vuxna har fått diagnosen först i vuxen ålder, trots att de många gånger har haft kontakt med barnpsykiatrin under uppväxten.

Idag har vi blivit bättre på att identifiera ADHD. Både i skolan och bland föräldrar finns en ökad medvetenhet om symtomen. Det kan vara förklaringen till att fler får diagnosen, men det handlar inte om en överdiagnostisering.

Myt 5: ADHD-mediciner leder till missbruk

Om du tar ADHD-medicin i ordinerade doser blir du inte beroende av det. Det finns till exempel personer som tar mindre doser på helgerna för att de inte har samma behov när de är lediga från jobb och skola.

Det är dock viktigt att tänka på att ADHD-medicinen är narkotikaklassad. Det betyder att om du går utanför läkarens ordinationer och tar för höga doser, då finns det en risk att du blir beroende. Därför är det viktigt att du följer läkarens ordinationer.

Läs mer i vår artikel ”Hur påverkas jag av ADHD-medicin?”.

Myt 6: Barn med ADHD behöver hårdare uppfostran

Barn med ADHD har olika utmaningar och svårigheter. Precis som barn utan diagnos kan ha. Då kan det finnas ett behov av anpassningar, hjälpmedel eller bemötande.

Barn med ADHD får ofta kämpa mer än andra barn och ibland blir det rätt, ibland blir det fel. Nyckeln till att bemöta barnen på bästa sätt är kunskap kring diagnosen.

Hårdare uppfostran är inte något som skulle hjälpa barn med ADHD.

Myt 7: Det är bara att skärpa till sig så försvinner ADHD

De svårigheter man upplever vid ADHD är medfött och beror på att hjärnans kognitiva funktioner fungerar annorlunda. Minne, hur vi tänker, hur vi hanterar information och hur vi löser problem är exempel på sådana funktioner.

Man kan inte med viljekraft bli bättre på sådant man har svårt för. Det är som att säga till en person med brutet ben att skärpa till sig och börja gå.

Det är inte så det fungerar.

Myt 8: ADHD är bara ”hittepå”

ADHD finns beskrivet i medicinsk litteratur sedan 100 år tillbaka. Redan på 1930-talet myntades begreppet MBD som numera kallas ADHD.

För personer som var barn fram till 1990-talet fanns i stort sett ingen hjälp. Men forskning har sedan dess hjälpt vården att hitta lämpliga insatser.

Mycket forskning har genomförts sedan dess som stärker bilden av ADHD som fenomen. Dr Russell Barkley är professor i psykiatri och har publicerat flera böcker om ADHD.

Han skriver att ADHD har beskrivits i olika vetenskapliga tidskrifter sedan 1775 och det finns över 100 000 publicerade artiklar om ADHD.

Det är alltså inte “hittepå”. ADHD har funnits länge och det finns massor av bevis i form av medicinska artiklar för den som tvivlar.